..det är en sak jag tänker på ofta. Vad vill jag egentligen med mitt liv? Vad vill jag satsa på?

 

När man var liten så var ju saker så självklara, "jag ska bli ridlärare, polis eller delfinskötare". Nu när man är stor så har man ju insett att det kanske inte är så kul ändå. Man inser att man vill ta ut mera av sitt liv, man har drömmar, mål och ambitioner till något. Det här med att hoppa av skolan och gå hemma är inte så kul ändå, även om tanken far förbi ibland. 

Jag har såklart ett väldigt långsiktit mål med mitt liv, och det är att bli en framgångsrik dressyrryttare och kanske hålla på med unghästar på sidan av. Mitt största mål är att rida de största klasserna, en bit kvar men jag ska fanimej dit!

Jag har alltid tyckt att det här med skolan är jobbigt, när jag var liten hade jag lätt för mig men ju äldre jag vart desto mer hade jag svårt att ta in saker och hitta ett sätt att lära mig på. Jag har kommit så långt som andra året på gymnasiet, och efter sommaren är jag inne på sista året och därefter är det studenten. Kan ni gissa om jag längtar? Det ska bli såå skönt att släppa skolan, veta att man har alla möjligheter i världen att göra precis vad man vill och dessutom veta att ens största dröm kan verka långt bort, men egentligen är bara bakom hörnet. Jag längtar bara så jädrans mycket. 

Jag har mina delmål, för man kan inte bara stå och kolla på ens största mål utan att uppnå delmål på vägen dit.

Mitt första delmål är att utvecklas som ryttare. Jag har redan kommit så långt som ryttare, men jag har fruktansvärt låååångt kvar innan jag blir riktigt duktig. Och som dom säger, man blir aldrig fullärd. 

Mitt andra delmål är att starta en första dressyrtävling så småningom. Jag har hittills bara tävlat en enda gång, och det var i western för över två år sedan. 

Mitt tredje delmål vet jag fortfarande inte vad det är, men det visar sig. För först ska jag klara de två första. Jag ser så mycket fram emot vuxenlivet, och först och främst att kunna köpa min första egna häst så fort jag har råd.

En annan sak jag har tänkt på angående drömmar och mål, är när folk inte tror på en för att man inte har förutsättningarna att lyckas. Vadå? Finns det en regel på vad man ska ha och inte ha för att lyckas? Jag ser det såhär. Visst, du som är 13 år och har ridit de mesta som man kan rida med dina ponnyer som din mamma eller pappa köper åt dig kanske har mer förutsättningar att lyckas snabbare än vad jag som fyller 18 år och rider två ggr i veckan på mitt ridgymnasium och utöver det rider på min medryttarhäst varje helg kanske inte har lika mycket förutsättningar. Men är det verkligen förutsättningarna som räknas? Ja till viss del, men jag ser mer att ambitionen för sporten och viljan att lyckas har MER betydelse än något annat. Sen är ju förutsättningarna bara en fördel. Annars får man svettas och kämpa mer än de andra bara.

 

Vad jag ville komma fram till är att man aldrig ska tro att man själv har mindre chans att lyckas än någon annan, vill du något, go for it. Vad kan stoppa dig mer än viljan? Ingenting.

 

Min dröm är att bli lika duktig som Charlotte och Valegro.