Varför gör vi det här, egentligen?
Något jag tänker på ganska ofta är vad det är som gör att vi åker till stallet varje dag, mockar samma skit, fixar samma mat, packar samma höpåsar och rider samma häst. Vad är det som får oss att fortsätta med det här varenda dag? Vissa dagar är ju verkligen bättre än andra. Vissa dagar är det som piss och man orkar inte med att rida när man mött den där skitiga boxen innan. Medan andra gånger är det så värt 100x om att mocka bajs dag ut och dag in för att rida är helt underbart och man vill aldrig sluta.
Jag rider inte varje dag, oftast blir det en gång under veckan och antingen båda helgdagarna eller en helgdag. Det beror på. Men jag gör det ju ändå, jag fortsätter komma tillbaka och göra samma rutiner "mina" stalldagar. Jag fudnerar ganska ofta vad det är som får mig att drivas framåt och inte ledsna på att göra skitgöran och att möta dom där dagarna då allt bara rasar samman.
Jag har ridit sedan jag var 9år. Min mamma har haft häst enda sen jag var liten och det har alltid funnits "hästar" i familjen, inte egna, men hästintresset lever kvar fortfarande. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att ens börja, men jag var fast ganska fort. Lekte häst varje dag i skolan och hade plansher i hela mitt rum och drömde om en egen ponny. Jag satt varje dag och letade efter saker i Hööks-katalogen som jag skulle köpa åt min framtida ponny, byggde stall på stallet.se som jag skulle förverkliga i en egen gård när jag blev vuxen and so on.
Jag har alltid älskat hästar, och oavsett hur min framtid ser ut, kommer hästarna alltid vara en del av mitt liv även om jag inte äger en egen. Min dröm är, och har alltid varit en egen hästgård. Ha ett "vanligt" jobb och sedan hästarna på sidan av med liten verksamhet. Precis lagom.
Vad är det då som gör att jag fortsätter göra samma sak, dag ut och dag in, årstid efter årstid och aldrig ledsnar? Ska jag vara helt ärlig så har jag ledsnat många gånger. Jag har haft mina dippar och motivationskriser, har velat sluta och ge upp. Men just i dom tillfällena när man överväger att ge upp, då händer det alltid någonting som får en att skina upp igen och vilja fortsätta. Oftast händer detta när det i samband blir kaos i mitt liv allmänt, när jag mår dåligt och bara vill ge upp precis allt.
En av de finaste bilderna jag har på mig och Mynte, fotad av Linda.
Jag tror allting bara handlar om vilja att lyckas. Att lägga ner all sin tid på det man älskar och vilja det helhjärtat. Man kanske inte kommer så långt med framgång pga pengar eller förutsättningar. Men man kommer komma tillräckligt långt om man själv bara vill, för att kunna lyckas med sig själv och sin häst. Jag vill det här. Jag vill lägga hela mitt hjärta på hästarna och oavsett om jag bara vill grina vissa dagar för att jag verkligen inte orkar så är det värt det alla gånger om, när det går bra och allting är på topp. För mig så överväger det bra det dåliga, jag försöker alltid vara positiv och se allting från den ljusa sidan. Jag lär mig utav den här perioden nu, att vara medryttare, få träna och ta eget ansvar inför framtiden och min dröm.
Vad som får mig att fortsätta vilja alla dagar i veckan är alla underbara ridpass, alla som stöttar mig och min vilja att lyckas. Jag kanske inte kommer till den högsta nivån, men jag vet att jag kan komma en bit och det är så värt det.
Seg dag
Red på Xamir idag i skolan. Vi hade hoppning och det gick såå bra. Är så nöjd med mig själv, min insats och på hästen. Mer om det i ett enskilt inlägg imorgon.
Har legat nu i två och en halvtimme och skrivit en uppgift som skulle va inne senast innan tolvslaget. Vadå sista sekunden? 😉 så typiskt mig! Hann klart i allafall och jag är nöjd för det.
Är även helt slut dagen till ära. Fick ett samtal under dagen som fick mig lite nedstämd, men livet rullar på ändå och jag försöker se något positivt i allt och försöker kämpa på vidare ändå. Det är vad det är, och oavsett vad så ska jag fortsätta leva varje dag som om de vore den sista. Fortsätta göra det jag älskar och aldrig vara negativ.
Godnattkram till er alla. Glöm aldrig bort er själva och hur bra NI är. Glöm inte bort de ni älskar och njut av livet och det ni har så länge det varar ❤
Kunde inte sagt det bättre själv
Alltså, om ni inte har kollat in Josäfins blogg innan så tycker jag att ni ska göra det nu. Så himla skön tjej och hennes vlogar är verkligen så roliga. Den senaste kunde jag inte sagt bättre själv. Tänker dock inte skriva om den utan ni får se på den själva här nedan!
Plugghögar
Godmorgon FREDAG och äntligen sportlov! Känner mig inge bra från igår så jag är hemma idag och försöker vila upp mig för att imorgon har jag lite saker inplanerade, fira min moster som fyllt år och rida på Micke. Sen kommer även Johan hit på lördag morgon direkt efter sitt nattpass så vi får sova lite tillsammans iallafall, som tur är. Trodde jag skulle missa helgen med honom!
När jag ändå är hemma nu så ska jag ta itu med mina rester jag har i skolan, inte direkt en inlämning jag har. Känner absolut ingen motivation till gymnasiet just nu. Orkar faktiskt inte bry mig, sorgligt, men så är det. Gör det endast för att det måste göras, och skulle jag hitta ett bra jobb just nu så skulle jag överväga att hoppa av. Dock väger ju en examen ganska mycket om jag ska hitta ett annat jobb i framtiden. Hatar att det är så! Kan man inte bara vara duktig på sin sak och få jobbet för praktiska delen, och inte för att man har världens utbildning? "Man blir inte bra på något man inte tycker är roligt och vill göra."
Sitter även just nu och kikar runt på mina favoritbloggar. Försöker hitta inspiration till min bloggmotivation och vad jag ska skriva om. Känns mest som om jag bara skriver om när jag ridit och vad jag gör om dagarna. Ser ju att det är några som kikar in, så vad vill ni läsa om på min blogg? Vad vill ni veta mer om?
Bjuder på en bild från när Erica, Jag och Josse red ut senast tillsammans, vilket var typ förra våren? Gud vad jag saknar våra helt galna uteritter, haha. Saknar även er tjejer!
