Alla har vi ju svackor i livet, när ingenting är eller går som det ska och precis allting känns helt värdelöst. Jag har haft en sån period nu, jag har varit helt nere och inte alls förstått hur jag ska komma ur det här och se vad jag ska göra för att få det bättre.

Skolan har strulat, man har fått reda på saker om människor man aldrig har kunnat trott och min pojkvän har gjort slut. Allting på en gång. Jag är såklart ledsen, men saker händer ju och det är inget jag kan stå och lipa för. Har alltid trott på att allting händer av en anledning och jag försöker komma på varför allting har hänt just mig, just nu. Allting kom liksom som kaka på kaka, allt samtidigt.

 

Jag har känt ibland (läs ofta) att ingenting känns hoppfullt, alltid ska något sätta stopp för saker som jag verkligen vill göra. Ingenting ger med sig och jag har bara otur med allting jämt. Jag utvecklas liksom aldrig, jag står bara på samma ställe och bara stampar.. det börjar bli jobbigt och så irriterande att jag aldrig kan lyckas prestera och visa det jag verkligen är bra på.

 

Jag är självklart otroligt tacksam över mitt liv och att jag får möjlighet att ens få hålla på med det jag älskar, att jag har mat på bordet varje dag, tak över huvudet och en varm säng att kunna sova i varje natt.