Men hörrni, jag kan väl inte vara den enda som har sett den här videon när Pontus Lidsell lyckas sitta kvar på den här unghästen som bockar hejvilt?! Helt sjukt hur god balans den där killen har, sånt här ger mig så mycket inspiration till att hålla på med hästar. 

 

Ja, jag tycker att jag har bra balans faktiskt. Finns många tillfällen jag har suttit kvar och min ridlärare eller dom hemma på läktaren har gapat och bara "bra jobbat!". Men det är inte balansen jag får inspiration av att bli bättre på även om jag blir det hela tiden, av att se på videon, det är hans mod att inte vara rädd. För det är något jag själv kan väldigt lätt bli när en häst sätter av flera bocksprång, eller kastar av en beroende på hur, så blir jag väldigt lätt rädd och "skakig" i kroppen. Jag sitter ALLTID upp om jag inte skadat mig. Men jag vill kunna sitta upp och bara, nu jävlar ska jag sitta kvar och det där är bara dumheter. 

Förstås så känner jag de hästar jag sitter upp på hemma, och mina ridlärare känner hästarna på skolan, så jag och dom vet ju om det är dumheter eller tjafs pga. att hästen har ont. 

 

Sist jag ramlade av var när jag hoppade på Micke och han drog en nit efter hindret och jag slog en snevolt runt honom och landade i sanden. Då var det första gången jag inte var skakig. Visst kan man ju bli lite skakis för att man precis har landat ganska högt uppifrån, slagit i sig i nerver etc eller blivit lite chockad. Men den gången var första jag inte var rädd efteråt. Jag blev så arg för att han gjorde sådär, visst han är unghäst men han måste ju lära sig vad man får och inte får göra!

 

Hur är ni när ni har ramlat av? Blir ni lätt rädda eller känner ni mest, nu jävlar kör vi ännu bättre!? Låt mig få veta!

 

Nu när jag skrev allt det här så blev jag ännu mer motiverad till att börja rida. Kan inte bara min kropp bli fit for fight igen någon gång?