+ och - med min ridning

skrevs den 2015-01-21 klockan 22:24:47 | Direktlänk | Hästar
 Jag tänkte nu att jag skulle skriva ett så ärligt inlägg jag kan, tänker inte förbise något utan jag ska ta med allting jag kommer på. Jag tänkte då skriva allt bra och dåligt med min ridning.
 
Jag började rida på ridskola när jag var 9år, red då där i två år, tills jag då var 11år och sen slutade jag. Efter de tills nu så har jag ridit i ett privatstall som heter Upplanda Hästgård på en del olika hästar. Innan jag började på min skola så är jag iprincip helt självlärd med min ridning. När man rider på ridskola i bara 2år så hinner man lära sig grunderna och allt basic. Hur man tar hand om en häst före- och efter ridning, skötsel i stallet, vård av utrustning etc. Men när jag slutade på ridskola och fortsatte hemma så red jag bara tillsammans med min syster. De få ordentliga träningarna jag har varit med på de olika hästarna jag ridit på går att räkna på en hand. Givetvis har jag ju ridit för den hästen jag red på just då ägare, men ni fattar.
 
Att vara självlärd tycker jag är både bra och dåligt. Jag har fått höra mycket bra om min ridning och då har jag ju ett kvitto att det fanimej går om man vill. Men å andra sidan så är det mycket som man gör när man rider som man aldrig tänker på för att ingen påminner en ofta hur man ska göra. Det tänkte jag ta upp nu!
 
De bra sakerna jag har med min ridning är:
+ stadig sits. Jag tycker själv att jag faktiskt är väldigt stadig i sitsen i sig. Om jag sitter upp på en ny häst som är väldigt skumpig är jag kanske inte lika stadig, men efter en stund hittar man ju balansen. Ni förstår!
+ mjuk och följsam hand. Jag får väldigt ofta beröm för min mjuka hand. Jag har mina dagar där jag kan bli lite stum i handen, men oftast är den väldigt mjuk faktiskt. 
+ bra balans. Ja det säger ju sig självt. Det är mångamånga gånger man har suttit på galna hästar, men de gånger jag har ramlat av under nästan 9 år går att räkna på en hand.
+ försöker alltid mitt bästa. Jag är nog inte ensam om detta. Men jag försöker verkligen så mycket jag kan med att göra rätt, även lyssna och ta in information. Vill så gärna göra rätt och bara träna så det sitter. Jag älskar belöning och när det går bra.
 
De dåliga sakerna med min ridning är:
- spänner mig lätt. Ja, jag har väldigt lätt att spänna mig också. Inte i hela kroppen, utan jag brukar knipa med knä och lår och då får jag inte det här trampet i stigbygeln och stabiliteten i hela benet. Öva öva öva!
- kort stubin. Rider jag ensam är jag hopplös.. helt ärligt. Jag har jättelätt för att "skylla" på hästen. Ibland är det ju hästen som bara är dum. Men oftast är det bara missuppfattning mellan mig och hästen. Jag måste lära mig "stanna-andas-tänk om-skrittpaus-gör rätt".
- får lätt kortslutning i hjärnan. Ibland när det blir för mycket på samma gång, så får jag som kortslutning och fattar ingenting. När man tränar för vem som helst, och denne säger att jag ska korrigera för mycket på samma gång. Då får jag en kortslutning och om det blir för mycket press och jag blir trött på samma gång så blir det lätt kaos och jag börjar grina.
- jag är feg. Men ändå inte. Jag är väldigt feg av mig. Vad jag menar med feg är att jag tycker det är läskigt när jag inte har kontroll, eller om hästen är en väldigt bockig häst etc. När dom gör det ibland på bus så är det inte så mycket, men när dom verkligen BOCKAR. Usch, det är verkligen inte kul. Är även "rädd" för att ramla av, men när jag väl ramlat av så är jag inte rädd. Mer arg för att jag inte kunde förhindra det och har de gånger jag ramlat av bara hoppat upp igen och gjort om samma sak, hur bra som helst.
- hopprädd. Det säger väl sig självt? Jag är enormt hopprädd. Men jag tänkte när det var dags för vad vi ville välja för specialisering i skolan. Jag valde då "hoppning" på specialidrotten och jag kan inget annat än att bara tacka min tränare och mig själv. Jag har utvecklats enormt hittills, men har mycket kvar. Förut var upp till 60cm helt okej. Mer än det var läskigt. Men nu är upp till 90cm faktiskt kul, men bara om jag sitter på en häst som är trygg. Jag har så mycket kvar, jag vill bli duktig i både dressyr och hoppning
 
Dåså. Det här var ju bara ett utdrag på det jag kommer på just nu. Jag har massa saker kvar att jobba på innan jag blir en riktigt duktig ryttare, som jag verkligen vill bli. Det är ju mycket som hindrar en just nu från att utvecklas, men jag ska gör allt jag kan för att kunna träna tillräckligt för att kunna åka ut och tävla. Åhh vad jag vill bli duktigare..
 
Bästa Myntemannen har gett mig så mycket, önskar jag kunde ge lika mycket tillbaka. Även om man inte kunde träna så mycket har han ändå gett mig otroligt mycket bra i min ridning <3
ALLA KOMMENTARER

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0