Gladare än gladast
Ni anar inte.. har en superbra nyhet att berätta. Är så glad! Livet blev genast bättre ❤
Full rulle
Hej och godmorgon! ❤
Idag är det en bra dag! Just nu sitter jag och väntar på bussen till stallet, släppa ut alla 17 hästar och rida Jaco står på schemat idag. Har proppat i mig alvedon och ipren för min mun slutar verkligen inte värka, plus att foten är helt halvdan, haha. Men det ska gå bra! Typiskt stalltjejer att vara så envisa. Jag hoppade ju trotsallt på kryckor en hel helg i stockholm, varav en och en halv dag på horse show med en helt ostödjbar fot för att jag har betalat och då måste jag åka. Det resulterade i sängliggandes i en hel vecka för mina armar och handleder vart helt slut.
Men åter till dagen, efter stallet blir det lugnt hemma och sen ska kvällen spenderas med tjejkompisar jag inte träffat på hur länge som helst!
Igår va Jaco förresten helt gudomlig att longera. Han lyssnade så bra även om han samlar på så mycket energi när han inte rids så mycket. Gick med huvudet lågt och var lugn. Longerade dessutom bara i repgrimma. Så söt den där hästen, även om han la in några sparkar gjorde han det ändå lugnt och återgick till "arbetet" direkt. Som om han typ "jag ska bara busa lite sen är jag klar haha.
Efteråt ville han inte inte sluta mysa!
Nej nu ska jag börja ta ut hästarna, vi hörs senare!
Bett, bett och åter bett..
Denna stooora fråga och alla dessa debatter hit och dit om vad man ska ha för bett på sin häst. Har man stångbett är man dum mot sin häst och rider man inte i halsring är man dum. Jag läste just på ett forum om en tjej som skrev såhär (nämner inga namn):
"Det är snarare att handen är mild än bettet. Tredelat tränsbett anses som mildast, men vad gör det om ryttaren håller hela hästens huvud i händerna & drar runt den på volten i innertygeln? Man kan väl säga att det mildaste bettet är det hästen trivs bäst på, dvs. är stilla & tillfreds i munnen med. Fäster jag tygeln i nedersta ringen på postkandaret har jag en "jätteskarp betsling". Eller? Om hästen är utbildad & inte krävs mer av än vad den har stamina till behöver jag ju egentligen inte ta i tygeln, kanske föra yttertygeln mot halsen för att flytta hästen. Och om jag tar i tygeln behövs kanske inte mer än några gram så att en vridning påbörjas i bettet, och hästen reagerar innan kedjan börjar spännas. Jämför man det med kanske 2 kg. i handen & därmed i munnen på hästen med det milda tränsbettet..."
..och gud vad jag såg logik i det hela. Är det jag som är tokig eller är det faktiskt vi ryttare som avgör mest om hur mycket tryck hästen får i nacke och mun?
Visst, nu har jag vääldigt mycket erfarenhet av stora och starka hästar, även starka ponnysar. Jag red på en frieservalack på nästan 800kg som tycke det var kul att skena i skogen? Vad gör man då liksom? Ibland går det liksom bara inte att dra försiktigt i ett starkt bett, inte mildt bett heller för den delen. Ibland måste man betsla upp och även dra hårt när hästen har ett stångbett i munnen för att annars blir det farligt för både en själv, omgivningen och hästen. Nu menar jag inte att man får dra hejvilt hur man vill för att "min häst är stark". Det är fel. Det jag menar är att om du har en stark häst, kolla upp först varför den gör vad den gör. Nästa steg är att börja om i disciplin och alla grunder i ridningen. Om en häst är stark och du drar blir det bara en dragkamp för er båda och inget görs rätt. Tro mig, även om vi red ut på pelham i skogen, så kunde vi rida ut på tredelat med fasta små ringar med lös graman på utifall, eller tillochmed utan graman. Det handlade mer om signaler och kommunikation än om en dragkamp och att du bara säger åt hästen. För om du drar i en häst som inte fattar kommer den inte fatta mera av att du blir arg. Gå tillbaka, tänk efter vad problemet är. Gör om, gör rätt. Det är det enda rätta i en sån stund.
Mynte reds oftast på rakt pelham (uppe), eller hackamore (nere).
En sak som har mycket med det att göra är om den nya unghästen som jag rider på nu istället för Mynte, frieserhästen. Han är 6år och har ganska många myror i brallan även om han är SUPERSNÄLL nästan jämt. Jag har hunnit rida ut på honom en gång och det gick bra efteråt, faktiskt! Men innan jag skulle rida ut ringde ägaren mig och sa att han kunde bli stark ute och vi skulle testa dra på honom ett slags stångbett (vad det nu kallas vet jag inte, men slänger in en bild) på honom utifall att, och rida så mjukt jag kunde på det. Absolut tänkte jag, det kändes säkert så ifall han skulle dumma sig så kunde jag säga till "skarpt" utan att dra för mycket.
Men det dumma i den situationen var att hon inte hade hunnit testa bettet på honom, så jag fick rida premiärturen. Men hur konstigt skulle det gå? Bara jag inte drar så kan det inte bli fel för honom, tänkte jag ja.
Jag drog på honom det här bettet som visas på bilden här nedanför (ungefär ett sånt), fast med tvådelad metallbit istället för applemouth, och en kedja på lösaste hålet bakom och vi red iväg. Jag och två andra. När jag tog tyglarna och vi började trava slängde han med huvudet och kastade sig bokstavligen från sida till sida på vägen med frambenen först, på något jättekonstigt vis, som om han skulle börja stegra men hoppade åt sidan i luften istället.
Jag hade HELT långa tyglar, ändå kastade han sig för bettet. När vi skrittade var det lugnt. Men så fort han kände stången och kedjan minsta lilla vart han helt knäpp. Jag tänkte först om det var något med sadeln, en sten i hoven, något i örat eller ögat. Men efter nån minut fattade jag att det var bettet. Vi var tvungna att vända och byta till hans tredelade bett med fasta ringar. Efter det gick han som en klocka och var hur snäll som helst.
Det jag vill komma fram till med det här inlägget är att JA, det finns hästar som oftast måste ha starkare bett för att kunna bli ridna på rätt vis. Men glöm inte bort att vissa saker går att träna bort, och man får inte glömma bort att variera bett hela tiden. Testa olika och se vad som funkar bäst. Men glöm aldrig heller bort att träna mycket med kommunikationen mellan dig och din häst, det är oftast där det sitter. För även om du rider med ett starkt bett ska din häst fortfarande lyssna på dig och dina hjälper, annars arbetas den inte rätt.
Micke rids hittills bara på tredelat bett med fasta ringar.
Vill gärna höra eran åsikt. Vad rider ni era hästar på? Vad funkar dom på och vad funkar dom inte på? Vad tycker ni om alla dessa bett i bettdjungeln?
Puss och kram på er.
God balans är A och O
Men hörrni, jag kan väl inte vara den enda som har sett den här videon när Pontus Lidsell lyckas sitta kvar på den här unghästen som bockar hejvilt?! Helt sjukt hur god balans den där killen har, sånt här ger mig så mycket inspiration till att hålla på med hästar.
Ja, jag tycker att jag har bra balans faktiskt. Finns många tillfällen jag har suttit kvar och min ridlärare eller dom hemma på läktaren har gapat och bara "bra jobbat!". Men det är inte balansen jag får inspiration av att bli bättre på även om jag blir det hela tiden, av att se på videon, det är hans mod att inte vara rädd. För det är något jag själv kan väldigt lätt bli när en häst sätter av flera bocksprång, eller kastar av en beroende på hur, så blir jag väldigt lätt rädd och "skakig" i kroppen. Jag sitter ALLTID upp om jag inte skadat mig. Men jag vill kunna sitta upp och bara, nu jävlar ska jag sitta kvar och det där är bara dumheter.
Förstås så känner jag de hästar jag sitter upp på hemma, och mina ridlärare känner hästarna på skolan, så jag och dom vet ju om det är dumheter eller tjafs pga. att hästen har ont.
Sist jag ramlade av var när jag hoppade på Micke och han drog en nit efter hindret och jag slog en snevolt runt honom och landade i sanden. Då var det första gången jag inte var skakig. Visst kan man ju bli lite skakis för att man precis har landat ganska högt uppifrån, slagit i sig i nerver etc eller blivit lite chockad. Men den gången var första jag inte var rädd efteråt. Jag blev så arg för att han gjorde sådär, visst han är unghäst men han måste ju lära sig vad man får och inte får göra!
Hur är ni när ni har ramlat av? Blir ni lätt rädda eller känner ni mest, nu jävlar kör vi ännu bättre!? Låt mig få veta!
Nu när jag skrev allt det här så blev jag ännu mer motiverad till att börja rida. Kan inte bara min kropp bli fit for fight igen någon gång?
Livet leker
Är på något vis både glad och ledsen just nu. Skolan börjar ju nästa vecka på måndag, så ganska snart. Är depp för att jag har så mycket att ta igen, men ändå ska det bli så skönt att bara beta av allt och ta sommarlov i Juni, för när jag börjar skolan igen är det bara ett år kvar, sen tar jag studenten. Vem hade ens kunnat tänka tanken för 5 år sedan att jag skulle klara det och stå här idag? Inte jag iallafall.
Är så glad över det mesta just nu. Jag har gått lite mellan toppar och dalar det här året. Det har varit tufft med allt som jag har tampats med varje dag, men det har gett mig så mycket till att bli den jag är idag. Jag är så tacksam över att allt detta har hänt, för jag står här idag med livserfarenheter som gör mig till en bättre person.
Det som har gett mig mest är min pojkvän, min mamma och min praktikplats jag hade i höstas.
Min pojkvän har visat mig vad kärlek är, även om våran resa har hittills varit helt underbar men ändå fruktansvärd, är jag glad att jag har fortsatt kämpa för honom. Oavsett hur det ser ut om 1 år så ser det bra ut just nu och han får mig att bli så glad.
Min mamma behöver vi inte ens tala om, även om alla mammor går en på nerverna och man "hatar" henne, så är hon ju det mest fantastiska som finns i min omgivning. Vet inte hur många gånger jag ska behöva tacka henne för alla gånger hon hjälpt mig i livet och gett mig förtroende för allt. Så tack TACK mamsi.
Sen vill jag bara tacka min praktikplats för chansen att lära mig ännu mera och testa på hur det är att jobba med hästar, eftersom att det är de jag vill göra i framtiden. Jag praktiserade hos Linda Eriksson som bedriver en del av Stall S.E. Hon är för det första en helt otroligt snäll människa, trivdes som fisken i vattnet hos henne. Jag fick rida några av hennes fantastiska hästar och även vara med när hon åkte på träningar för Svante Johansson, hur lärorikt?? På två veckor lärde jag mig massor av att rida på hennes hästar, vara med och jobba i hennes stall och ta åt mig allt hon sa. Lära sig och göra om, göra rätt.
Jag är bara så otroligt tacksam över mitt liv just nu.
Jag har även eventuellt en riktigt smarrig sak på g. Ger er en ledtråd och det är: duktig dressyrryttare. Kan ni gissa vad det är?
Mina drömmar och mål
..det är en sak jag tänker på ofta. Vad vill jag egentligen med mitt liv? Vad vill jag satsa på?
När man var liten så var ju saker så självklara, "jag ska bli ridlärare, polis eller delfinskötare". Nu när man är stor så har man ju insett att det kanske inte är så kul ändå. Man inser att man vill ta ut mera av sitt liv, man har drömmar, mål och ambitioner till något. Det här med att hoppa av skolan och gå hemma är inte så kul ändå, även om tanken far förbi ibland.
Jag har såklart ett väldigt långsiktit mål med mitt liv, och det är att bli en framgångsrik dressyrryttare och kanske hålla på med unghästar på sidan av. Mitt största mål är att rida de största klasserna, en bit kvar men jag ska fanimej dit!
Jag har alltid tyckt att det här med skolan är jobbigt, när jag var liten hade jag lätt för mig men ju äldre jag vart desto mer hade jag svårt att ta in saker och hitta ett sätt att lära mig på. Jag har kommit så långt som andra året på gymnasiet, och efter sommaren är jag inne på sista året och därefter är det studenten. Kan ni gissa om jag längtar? Det ska bli såå skönt att släppa skolan, veta att man har alla möjligheter i världen att göra precis vad man vill och dessutom veta att ens största dröm kan verka långt bort, men egentligen är bara bakom hörnet. Jag längtar bara så jädrans mycket.
Jag har mina delmål, för man kan inte bara stå och kolla på ens största mål utan att uppnå delmål på vägen dit.
Mitt första delmål är att utvecklas som ryttare. Jag har redan kommit så långt som ryttare, men jag har fruktansvärt låååångt kvar innan jag blir riktigt duktig. Och som dom säger, man blir aldrig fullärd.
Mitt andra delmål är att starta en första dressyrtävling så småningom. Jag har hittills bara tävlat en enda gång, och det var i western för över två år sedan.
Mitt tredje delmål vet jag fortfarande inte vad det är, men det visar sig. För först ska jag klara de två första. Jag ser så mycket fram emot vuxenlivet, och först och främst att kunna köpa min första egna häst så fort jag har råd.
Lovisa och hennes ridtravare Indiana, dom har kommit riktigt långt på kort tid, här på deras första dressyrtävling.
En annan sak jag har tänkt på angående drömmar och mål, är när folk inte tror på en för att man inte har förutsättningarna att lyckas. Vadå? Finns det en regel på vad man ska ha och inte ha för att lyckas? Jag ser det såhär. Visst, du som är 13 år och har ridit de mesta som man kan rida med dina ponnyer som din mamma eller pappa köper åt dig kanske har mer förutsättningar att lyckas snabbare än vad jag som fyller 18 år och rider två ggr i veckan på mitt ridgymnasium och utöver det rider på min medryttarhäst varje helg kanske inte har lika mycket förutsättningar. Men är det verkligen förutsättningarna som räknas? Ja till viss del, men jag ser mer att ambitionen för sporten och viljan att lyckas har MER betydelse än något annat. Sen är ju förutsättningarna bara en fördel. Annars får man svettas och kämpa mer än de andra bara.
Vad jag ville komma fram till är att man aldrig ska tro att man själv har mindre chans att lyckas än någon annan, vill du något, go for it. Vad kan stoppa dig mer än viljan? Ingenting.
Min dröm är att bli lika duktig som Charlotte och Valegro.
Sjukstuga
Jag är fortfarande hemma och sjuk, världens huvidvärk och bihåleinflammation, kan det bli bättre? Jag skulle egentligen ha dragit ut tänder hos tandis imorse, men tandläkaren var sjuk och jag likaså, så nästa tid är inte förrän 7 januari. Inte jättelångt tills dess iallafall! Nästa omgång med att dra ut tänder är den 3 februari och den 13 februari sätter jag in tandställningen. Typ äntligen! Har väntat i över ett år nu!
Imorgon får jag jullov, en jag kommer nog inte orka gå till skolan då heller. Vi har skridskoåkning, biologi och svenska. Kan bara vara med på de två sista lektionerna då jag inte vill riskera något med tån nu när den läker. Så jag har iprincip jullov nu!
I helgen ska jag nog om jag känner mig lite bättre, rida för första gången på över tre veckor. Ska bli så kul! Det blir på Jaco isåfall, stallets enda westernhäst.
Fail
Här är filmen från när jag hoppade Micke för några veckor sedan, närmare bestämt 4 veckor tror jag. Han skötte sig enormt bra tills han hoppade mig ur sadeln i själva språnget, då kom jag ur balans och han passade då på att köra en ponnynit direkt efter hindret. Vi är fortfarande inte riktigt haj på det här med hoppning, han är verkligen jätteduktig, men fortfarande ung och obalanserad. Vi fick dock fina lovord att han kan hoppa och han använder kroppen fint. Så fortsätta hoppa ska vi göra som en rolig grej på sidan av dressyren, för kul tycker han verkligen att det är!
Kolla, jag dööör verkligen. HAHA!
My Miracle Man "Micke"
Det här är Micke, eller My Miracle Man som han egentligen heter. En väldigt stor men trevlig herre. Andra gången jag rider på honom någonsin. Ni vet Mynte jag red på förr? Det är Myntes förra ägare Matilda som har köpt ny häst. Ser framemot att fortsätta rida och hjälpa till med honom och framförallt se han utvecklas. Han är ju trots allt bara 5år än!
Vill ni veta mer om den här hästen? Kommentera!
Specialvecka
Hej på er! Hela den här veckan i skolan har vi haft specialvecka. Det betyder att vi har haft en vecka inriktat på den linje vi går, alltså en vecka fylld med massa häst. Även Realgymnasiet i Sundsvall kom hit till oss och red med oss alla dagarna. Måndag + tisdag har vi haft hoppträning för Leif Hall på Lerviks Ridcenter aka Gävle Ryttarsällskap. Det har väl gått bra tycker jag, har haft en fin och duktig häst men uppe på ryggen satt en kass ryttare.. jag föredrar dressyr även fast hoppning är skitkul! Övervann hopprädslan och hoppade en liten bana på ungefär 70cm. Dock ska vi väl inte tala om min stil över hindrena, var stel som en pinne och fokuserade mest på att inte komma fel, helt fel av mig, men Xitau (som hästen jag red hette, uttalas schitau) var kalasduktig ändå.
Här kommer lite bilder från i tisdags, bilderna är tagna av Elin Högberg:
HAHA som här, ser ni mina händer? Usch.
Sen på onsdagen och fredagen åkte vi till Högbo Ridklubb och hade dressyrträning för Fredrik Böhling, gick faktiskt väldigt bra båda dagarna! På onsdagen hade jag en av de nya hästarna som hette Duchesse, ett Svenskt Halvblod. Hon va fin att rida, lite stark men efter halva lektionen hittade jag lite knappar och mot slutet gick hon väldigt fint och avslappnat. Har tyvärr inga bilder på henne.
Sen på fredagen så skulle jag ha ridit Duchesse igen, men hon hade en lös baksko så jag fick snabbt göra iordning en annan häst som hette Manne på typ 5min innan lektionen började, så det vart snabba puckar. Han var väldigt fin faktiskt, dock lite slö till en början och lyssnade nästan inget på skänkeln, så jag råkade ta ett spö utan att veta att han inte alls gillar spön. Sen efter det var han pigg hela tiden och vart väldigt lyhörd bara av att jag hade ett spö i handen i typ 5 sekunder. Summering av alla dagarna: Lärorika träningar för duktiga tränare på superfina hästar!
Sen på fredagen så skulle jag ha ridit Duchesse igen, men hon hade en lös baksko så jag fick snabbt göra iordning en annan häst som hette Manne på typ 5min innan lektionen började, så det vart snabba puckar. Han var väldigt fin faktiskt, dock lite slö till en början och lyssnade nästan inget på skänkeln, så jag råkade ta ett spö utan att veta att han inte alls gillar spön. Sen efter det var han pigg hela tiden och vart väldigt lyhörd bara av att jag hade ett spö i handen i typ 5 sekunder. Summering av alla dagarna: Lärorika träningar för duktiga tränare på superfina hästar!
Sen på torsdagen hade vi föreläsning inne på skolan för Johan Fyrberg, var lärorikt och kul. Haha ;) Här får ni en bild på Manne:
Puss och kram på er!
Update!
Hallå på er! Lite update kring hästar och allt vad det handlar om. Mynte har ju varit dålig i sitt knä till och från i många år och nu har det blivit värre, i samma veva har han även haft dåliga lungvärden. Båda de i samband med varandra gjorde att han inte längre klarar av att tränas överhuvudtaget, så han är på prov hos hans veterinär inte så långt härifrån. Känns de bra för dom och han trivs så ska de köpa honom. Bästa Myntemannen.. Vi var dit i söndags och hälsade på, han verkade stormtrivas och han kunde verkligen inte ha fått ett bättre hem! Så jag antar att dom kommer att köpa honom om allt går rätt till?
Mynte i hagen där han står nu. 13 hektar stor, inte illa!
Ibland säger det stopp
Nu får jag seriöst nog.
Till alla er (rent ut sagt) idioter som frågar "varför har inte du någon egen häst för? det kostar ju inte så mycket" medans dom har minst en egen ponny/häst och får hästprylar för tusenlappar varje månad. Usch på er, har ni ingen medkänsla alls? Blir helt tokig, har fått höra det 100 gånger om hela tiden och ser överallt på internet att andra får såna frågor, såna som kanske har hästar de får rida på gratis eller rider på ridskola. Hur svårt ska det vara att bara fatta att alla har inte råd med egen häst och har absolut inte de förutsättningar du har.
Det är många gånger jag har tyckt att det är pinsamt att komma i mina ridkläder från hööks eller gamla kläder jag inte använder till vardags och gå i stallet när folk som har häst där går i sina dyrare kläder. Ibland skäms jag. Jag skäms för att det är så himla viktigt för vissa att köpa den där Kingsland-tröjan för 700kr, eller de där Pikeur-ridbyxorna för 2000kr.
En gång fick jag höra "du får ju gärna köpa saker på Hööks, men jag skulle aldrig ta på mig ett plagg därifrån, för det är så billigt där." Då ville jag bara spy, spy på h*n. Hur vågar man ens säga en sån sak? ALLA HAR INTE RÅD ATT LÄGGA TUSENLAPP EFTER TUSENLAPP PÅ KLÄDER VI ÄNDÅ SKITAR NER OCH SVETTAR SÖNDER EFTER LÅNGA DAGAR I STALLET OCH SVETTIGA RIDPASS PÅ HÄSTRYGGEN. Nej, där tog det stopp. Sånt klarar jag verkligen inte av.
Det är så mycket snack om märken hit och dit, jag mår verkligen dåligt för att det är så många som utsätt för "hat" bara för att de inte har råd med märkessaker. För vissa är det såå viktigt att ha det dyraste hela tiden, helst före alla andra, då är man bäst.
Vadå? Rider man inte bättre med dyrare utrsutning? Nej tyvärr. Ibland tror jag att vissa verkligen tror det. Att man rider bättre, ju dyrare utrustning man har till sig själv och hästen.
Man ska aldrig döma hunden efter håren och absolut aldrig trycka ner någon annan bara för att man själv har mer pengar. Vi är inte fattiga, vi har så det räcker precis lagom, men jag ser inte grejen i att köpa massa dyra grejer som man ändå skitar ner eller har sönder när man lika gärna kan ha kläder man inte använder till vardags eller ridkläder man köper till en lagom peng!
Så du som sitter och trycker ner någon annan för att den inte väljer att köpa eller inte har råd att köpa dyra märkeskläder, du kanske borde tänka på vad du säger. För den personen du sårar är kanske framtidens nya ridsportsprofil, så man får tillbaka skiten man har förtjänat. Karma is a bitch.
Det var allt för mig, ville bara skriva av mig för jag blir så j*vla less på all mobbning och kränkning hit och dit. Sköt er själva, vill ni köpa dyra kläder och har råd. Visst! Ser inte något dåligt i det, man kanske vill lägga mer pengar på ridbyxor tex. för de dyrare brukar hålla längre. Men tryck inte ner någon som inte har råd. Det är det mest omänskligaste du kan göra.
Räcker det inte med att du visar kärlek till hästen och har passion att vilja lägga all din tid och pengar på det du älskar? Jag anser att det är det viktigaste, sen att vara snygg är bara ett plus.
Hej för mig!
Hjärtat
Den här hästen kanske inte är den man köper för att satsa på något speciellt, honom köper man av ren kärlek. Är så himla glad över att jag får chansen att rida på honom och hjälpa till hans ägare att ta hand om honom! Mynte är en sån himla speciell häst och han kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Här kommer en drös med bilder från våran tid hittils, det har ju faktiskt gått över 3 år!!
Haha han ser helt uppriktigt ut som en kamel här! Såå söt.
Svackor
Alla har vi ju svackor i livet, när ingenting är eller går som det ska och precis allting känns helt värdelöst. Jag har haft en sån period nu, jag har varit helt nere och inte alls förstått hur jag ska komma ur det här och se vad jag ska göra för att få det bättre.
Skolan har strulat, man har fått reda på saker om människor man aldrig har kunnat trott och min pojkvän har gjort slut. Allting på en gång. Jag är såklart ledsen, men saker händer ju och det är inget jag kan stå och lipa för. Har alltid trott på att allting händer av en anledning och jag försöker komma på varför allting har hänt just mig, just nu. Allting kom liksom som kaka på kaka, allt samtidigt.
Jag har känt ibland (läs ofta) att ingenting känns hoppfullt, alltid ska något sätta stopp för saker som jag verkligen vill göra. Ingenting ger med sig och jag har bara otur med allting jämt. Jag utvecklas liksom aldrig, jag står bara på samma ställe och bara stampar.. det börjar bli jobbigt och så irriterande att jag aldrig kan lyckas prestera och visa det jag verkligen är bra på.
Jag är självklart otroligt tacksam över mitt liv och att jag får möjlighet att ens få hålla på med det jag älskar, att jag har mat på bordet varje dag, tak över huvudet och en varm säng att kunna sova i varje natt.
En gammal bild på mig och Mynte Januari 2012-2013, minns inte. HAHA Mynte ba "vafan håller du på med??"
Nystart
Hej! Det var längesedan nu, har tänkt och velat fram och tillbaka massor men har nu kommit fram till att jag vill börja blogga, igen.. haha typiskt!
Men men! Ska försöka att hålla igång med det här nu, det är ju kul när man kommer igång lite. Jag är ju inte byggd av pengar, men ska försöka skrapa ihop så jag kan köpa mig en bra kamera, dels för att jag tycker det är kul att fota och dels för att jag gärna inte vill ha en blogg utan bilder. Så nu hoppas jag på att det här är en bra nystart och att det kommer hålla i sig.
Håller dock fortfarande på att fixar iordning lite nytt sommarfräscht, men det mesta är klart!
Jag har ju faktiskt en drös med bilder också som jag och en kompis fotade för någon vecka sedan, vill ni se mer?
